Sverige står inför utmaningar, men också möjligheter, när det gäller att skapa ett inkluderande samhälle där alla medborgare kan delta på lika villkor. Ett av de viktigaste verktygen för detta är LSS och rätten till personlig assistans. Detta är inte bara en mänsklig rättighet – det är också en samhällsekonomisk investering.
Grant Thornton har tagit fram rapporten ” Assistansens samhällskostnader” som tydliggör att privat utförd personlig assistans är både kostnadseffektiv och nödvändig. Privata aktörer lyckas hålla sina kostnader i nivå med den statliga timschablonen, trots att löner och andra kostnader stigit snabbare än den statliga ersättningen. År 2022 var kostnaden per timme för privata utförare cirka 327 kronor, vilket är lägre än den kommunalt utförda assistansen som kostade cirka 416 kronor per timme.
Det är inte bara kostnadseffektiviteten som talar för privata aktörer. De erbjuder också en flexibel och individanpassad assistans som sällan går att hitta inom kommunal verksamhet, något som bidragit till att andelen personer som väljer privata utförare har ökat stadigt de senaste åren, och idag väljer majoriteten en icke-kommunal anordnare.
Samhället vinner enormt på att personer med funktionsnedsättning får möjlighet att delta aktivt i samhället. Personlig assistans är en rättighet som inte bara tillgodoser grundläggande behov utan också ger möjlighet till ökad delaktighet och självständighet. Den inkluderar de mest utsatta i samhället och möjliggör för dem att leva ett liv med samma frihet och självbestämmande som andra. Att upprätthålla och förbättra den personliga assistansen är därmed en fråga om att värna om samhällets mest sårbara, och säkerställa att deras rättigheter respekteras.
LSS och personlig assistans skapar också möjligheter för anhöriga att återvända till arbetsmarknaden. Om assistansen försämras tvingas många anhöriga att ta på sig ansvaret för vården, vilket får konsekvenser inte bara för familjerna själva utan även för samhällsekonomin. Enligt rapporten kan det leda till stora förluster i arbetskraft, vilket i längden skapar fler kostnader för staten.
Med bakgrund i den mänskliga såväl som samhällsekonomiska vinsten bör regeringen nu satsa på att säkerställa att LSS och den personliga assistansen prioriteras i den kommande budgeten. Det är nödvändigt att timschablonen höjs i takt med kostnadsutvecklingen, så att privata utförare kan fortsätta att erbjuda kvalitativ assistans. Om inte detta görs riskerar vi att förlora goda aktörer, vilket i sin tur kommer att öka trycket på kommunerna och försvåra för individen att själv välja sin assistansanordnare.
Vi måste förstå att personlig assistans inte är en kostnad som bör ses isolerad, utan som en investering i ett inkluderande samhälle där alla har möjlighet att bidra. Vinsten i att möjliggöra för funktionsnedsatta att leva självständigt och delta i samhällslivet kan inte mätas i kronor och ören – men den påverkar både välfärden och vår gemensamma framtid.
I en intervju nyligen uttalade sig finansminister Elisabeth Svantesson om att LSS och assistansen ”finns på radarn” i regeringens arbete. Men det räcker inte att ha dessa frågor på radarn – nu krävs konkreta åtgärder. Regeringen har möjlighet att visa sitt engagemang genom att satsa ordentligt på LSS och assistansersättningen i kommande budget. Det är tid att gå från ord till handling och säkerställa att Sverige förblir ett land där alla, oavsett funktionsförmåga, har rätt till frihet, självbestämmande och delaktighet i samhället.
